I Fredags mådde jag bättre, skönt nog. Fick väl en anings mer kött på benen om vår nya organisation på jobbet, men än är mycket oklart. MBL förhandlingar med facket startar nästa vecka, så det är ju resultatet av det som man väntar på nu.

Och kräftskiva vart det, gott och en mycket trevlig kväll/natt, och som tur var tittade solen fram lagom tills vi skulle äta, annars regnade det mest hela den dagen. Vi var väl ca 20 vuxna och tio barn och ungdommar, samt två bebisar som satt ute och huttrade, på natten när jag gick hem var det bara 6 grader *Brrr* Men med en massa värmeljus och några nubbar så höll man ju värmen iallafall

[Läs mer...]

Nubbe är gott det med, och iskall ska den vara
Foton: Kajsa Aug-06

Om det nu blir någon kräftskiva för min del, jag håller på att bli sjuk och är riktigt hängig. Ont i bihålorna. Tokont i halsen och upp i hö öra som jag för övrigt haft totalt lock i nu i över två timmar, mindre kul. Jag hör ingenting + att det värker som bara den…

Är för övrigt grymt less på de som bor ovanpå mig, hon har två killar i typ fyra och sjuårsåldern som för ett d*a liv Det hoppas, studsas boll, spelas fotboll och gudarna vet vad de håller på med, men det låter som en jordbävning allra minst. Själv är jag van att dämpa mina barn om man bor i ett flerfamiljshus, inte vet jag hur de låter när jag inte är hemma, men så länge som jag är det så är bollar och för mycket stoj förbjudet hos mig, då får de gå ut. Fast, jag kanske inte ska säga något, jag poppar ju musik själv emellanåt. Då kanske mina grannar sitter och svär

*suck* Ja, just nu är jag lite less, det har tagit på krafterna detta med jobbet, och än är det ju inte klart. Men det känns ju betydligt lugnare, få se om chefen har lite fler nyheter att förtälja när han kommer imorgon efter att ha varit i England på möte.

Annars blir det en softarkväll framför TV:n ikväll, bla så är det ju Hells kitchen igen Om jag inte somnat innan dess vill säga, fast det är ju svårt då jag ju sover i vardagsrummet (bäddsoffa) då barnen är här. Och de går ju inte och lägger sig kl 20 längre om jag säger så Ikväll ska de dessutom se Hells kitchen, så då får jag inte vara ifred i mitt “eget rum” förräns efter kl 23 Jag har liksom ett rum för lite…

Men, men, jag ska inte gnälla, det var ju lite akut med bostad, och förutom att den är lite liten så har jag det otroligt förspänt för att vara ensamstående. Så jag ska inte klaga.

Och såååå trist detta med Arboga rättegången, hur sjutton kan man vara så klantig att man som nämndeman uttalar sig partiskt i kvällspressen??? Jag tycker så synd om Emma och övriga familjen om det blir en ny rättegång och de måste börja om från början.

Har gjort en liten ändring på min Index-sida, nu kommer man direkt in i bloggen då jag ledsnade på den “försidan” som jag haft i hundra år När jag orkar så kommer lite mer radikala förändringar, då jag ska göra om sidan totalt. Men det tar tid…

Men nu är det soffan och en filt som gäller här, jag fryser och svettas om vartannat…

Kramisar från sjukstugan

att sitta uppe lite väl sent, men jag måste bara få kommentera debatten i pressen just nu angående Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars otroligt korkade inlägg på “Newsmill-bloggen” om att att när ska vi kvinnor sluta se oss som offer??? “Det kan finnas ömhet i ett slag över munnen“. Hur i h*e kan man vara så korkad att skriva något sådant, vare sig man är kvinna eller man??? Dessa två kvinnor har garanterat inte levt i ett misshandelsförhållande, de har garanterat inte levt under ett sådant förtryck som det innebär. Och de har inte heller behövt kämpat efter att ha tagit sig ur ett misshandelsförhållande med att återfå den värdighet som människa, och den självkänsla som man fullständigt har blivit ifråntagen.

Hade de upplevt allt detta så skriver man inte att ett slag kan innehålla ömhet - aldrig. Och vaddå offer, en kvinna som levt i åratal under förtryck och misshandel ser sig inte som ett offer, det är hon alldeles för tillplattad för att kunna känna sig som. Hon ser sig inte som något alls, hon har fullt upp med att överleva och försöka undvika situationer som innebär ännu mera våld. Hon är fullt upptagen att dölja alla spår av detta “slag med ömhet” med smink etc. Hon är fullt upptagen med all ångest för att inte våga visa sig ute pga av att detta “slag med ömhet” gett otroliga blåmärken eller skador.

Jag blir så förb* att jag kokar, de där kvinnorna har ingen aning om vad de pratar om. :devil:

“Ja, men vi menade att det var symboliskt menat”. Jaha, ska det argumentet hålla i rätten också då en man står åtalad för att halvt slagit ihjäl sin fru, -”det var bara symboliska slag”….

Samma kvinnor, ärthjärnor i mina ögon och med IQ fiskmås, sågade för några dagar sedan äktenskapet och monogamin i ett annat inlägg “Våga vara otrogna”. Snälla, vad lider dessa två av???

*GRRRR*

Så, nu har jag avreagerat mig, dags att krypa ner och försöka somna….

PS. Och efter att ha tagit sig ur ett misshandelsförhållande så ser sig inte kvinnan heller som ett offer, hon ser sig som en överlevare och blir i och med det väldigt stark inom sinom tid. Så jag förstår överhuvudtaget inte vad de menar, men de är kanske bara ute efter att provocera???

Nattiskramar

…om vad som ska ske med vår avdelning, centralt inköp.

Chefen fick ge lite info, och det var positivare än vad jag trott. Vi slås ihop med logistik, och av 17 tjänster ska två bort. Men jag tyckte det lät som att det kan bli med naturlig avgång, det vore skönt. Sedan går man ju igenom alla arbetsprocesser, och ser om man kan göra vissa saker över landsgränserna. Men det som jag gör, operativt inköp av indirekt material, skulle få vara kvar här lät det som. De arbetsuppgifter som sedan blir kvar delas upp efter vår kompetens och vad vi passar för. Så det är väl den stora förändringen, att vi kan komma att få andra arbetsuppgifter, men det kan ju vara stimulerande att få lära sig nytt.

Så jag känner mig lite lugnad faktiskt, imorgon ska chefen på möte med de andra inköpscheferna i de andra länderna, få se om vi får veta lite mer efter det.

Efter jobbet svischade vi ner till centrum och fick tag på ett par gympadojjor åt Christian. Vi åt ute, och nu hemma igen känner jag mig helt slut, det tar psykiskt på krafterna med sådan här turbulens på jobbet. Jag fasar ju för att bli arbetslös också, då jag endast får dölja min tidigare utbildning, undersköterska, en kort tid. Sedan blir jag inslängd i vården igen, och det vill jag inte efter att ha skolat om mig som vuxen och nu jobbat med annat i sju år.

Nu ska jag softa lite med barnen, svejs från lilla mig

PS. Dagens riktigt positiva: Tyskan fälldes Jag är så glad för Emmas skull, nu kan familjen få ro och koppla av.

~ EDIT kl 22.45 ~

Kajsa som är en obotlig nattmänniska, och inte kräver så mycket sömn ska strax hoppa isäng Det var som att dagens info lugnade såpass mycket att man totalt slappnar av, och därmed kommer tröttheten. Än finns ju inga garantier, men det kändes positivt iallafall. Vi hade spekulerat mycket i att vår avdelning kanske skulle splittras helt, men så verkar ju inte vara fallet. Så skönt Nu ska jag njuta av att den gnagande oron försvunnit, sova gott om natten och fortsätta att må bra efter att ju ha kommit rejält på fötter efter en jobbig separation.

Kramisar från en trött liten

Härligt men intensivt Stunderna av egentid och att bara sätta sig ner och slappa är få som heltidsarbetande, ensamstående tvåbarnsmamma kan jag tala om. Idag har jag dessutom gjort storkok av köttfärssås, och haft ett xtra barn här till middag.

He, he, så här ser det just nu ut innanför min ytterdörr, antar att barnfamiljer känner igen sig :mrgreen:

[Läs mer...]

Nu är jag igång Dryga milen har jag gått idag, enligt stegräknaren. Och då ingen slöprommis, jag går fort Fast idag hade jag kameran med, så lite stopp vart det ju…

Först lite lek hemma med min nya kärlek, min Canon EOS 450D Ett dagsfärskt foto på lilla moi (EDIT kl 21.49, upptäckte att fotot var spegelvänt, så nu har jag vänt det rätt *L*)

[Läs mer...]

Jag håller på att förvandlas till en liten Michelingubbe

Jag mår så mycket bättre nu än på ett antal år, och har börjat äta, men jag äter ju totalt fel Fast, visst är det underbart att ha unnat sig att äta och dricka gott, men som sagt, nu är det nog :|Har gått upp 4 kg bara på semestern, inte bra…

10 kg ska jag ner, jag tänker inte lägga ut någon form av “min viktresa”, utan jag gör det för mig själv. Första delmålet är 5 kg. Tyvärr vet jag med mig att när jag börjar gå ner i vikt så ger det en sådan kick att jag inte riktigt kan sluta sedan.

Jag tänker inte heller använda mig av några bantningspreparat eller metoder, jag tänker helt enkelt byta ut de feta såserna och annat onyttigt mot lättare alternativ. Mer grönsaker. Mindre läsk, mindre alkohol och framförallt, mindre socker… Och så ska jag börja med mina enmilaprommisar, med början imorgon. För nu jäklar, jag köper inte en storlek större kläder, jag stenvägrar, jag har massor av fina kläder som passar redan om jag går ner fem kilo.

Går jag ner tio kg ligger jag på ett BMI på 23. Det är lagom för mig. Men nu känner jag mig som en liten köttbulle, inga kläder sitter bra, eftersom jag är så kort så lägger ju sig allt på mage, tuttar och rumpa

Enligt mina tidigare erfarenheter av att gå ner i vikt, och när jag ger mig den på saker å ting, så kommer detta bara att ta ca 1½ månad….

Finns flera kolleger som rycker i mig att jag ska börja träna också, V vill att jag hänger med på ett gratispass på Friskis på lunchtid, passar ju bra då jag ju jobbar nästgårds Friskis lokaler här på orten Det ska jag nappa på. U vill ha med mig till SATS, både på spinning och dans-pass, jag tror att jag börjar med danspass när jag fått upp kondisen lite Ska man spinna så måste man ha en god grundkondis, och det har inte jag i dagsläget…

Dagen har annars varit bra, vart dock en till OS-flopp framför en storbildsskärm när Carolina hoppade bort sig, men förrutom det var min dag bra Fick lite peppningstalk från J, en av våra nätverkstekniker, ska försöka tänka i dina banor

Ikväll har jag varit på familjemiddag, gott och stökigt He, he, sju trötta vuxna, och sju trötta barn i åldrarna 2 - 15 Eller, de två äldsta barnen (mina) var inte så trötta. Men de lär vara det på Måndag, då skolan börjar

Som sagt, imorgon är det en mil som gäller, nu jäklar

Önskar en trevlig helg till alla mina trogna läsare

…djupdippa nu pga jobbet, i helskotta heller, jag stenvägrar att låta något eller någon trycka ner mig igen *tar långa simtag upp mot ytan* Men innan jag tröttar ut er med mer babbel, lite foton från en dag med ett helt schitzofrent väder. Ena stunden sol och varmt, andra stunden skyfall och nästan 10 grader kallare

Jag fattar inte varför alla åskoväder undviker vår ort, de går alltid runt om Jag gillar åska, fascinerande krafter…

[Läs mer...]

Ja, nu är det faktiskt det. Chefen kom från infomötet men fick inte berätta i stort sett något alls. Men han var ju inte direkt positiv, om man säger så. Och som vi tolkar det hela så kommer nog inte vår avdelning att få vara kvar med nuvarande konstellation, men än så länge kan vi bara spekulera. I början av nästa vecka ska facket och HR kopplas in, och efter ytterligare möte i mitten av nästa vecka så hoppades chefen kunna komma med något konkret. Och jag är bara så nervös. Och ledsen

Även om man kommer att ha kvar en tjänst på huset så är det såååå trist att behöva splittra vår grupp. Vi har så kul ihop. Och de + min chef har varit ett enormt stöd under min jobbiga separation, utan er hade jag nog gått under [H]

Än så länge försöker jag ha is i magen och litar på att jag kommer att kunna jobba kvar på huset, men annars måste man ju börja söka sig något nytt utanför.

*Suck* När ska jag få lugn och ro i mitt liv

Och man tappar ju lite lusten för allt, ingen som engagerar sig extra på jobbet innan allt är klart. Allt prat, all oro. Och vår avdelning var ju under uppbyggnad, mycket fanns kvar att utveckla, känns så trist att aldrig nått målet. Just nu känns ingenting kul, all luft gick ur mig. Jag som mådde så bra. Vilken touchdown, fast visst, grundstyrkan finns ju där. Och den där spralliga Kajsa kommer igen, jag lovar. Just nu gick hon lite i ide…

Nu ska jag försöka få i mig lite mat, och sätta igång en tvättmaskin, men det är svårt att sluta tänka på hur framtiden kommer att se ut, och svårt att inse att vi snart kanske inte kommer att jobba ihop längre. Vi har ju gått igenom en hel del ihop och kommit varann rätt nära.

Jag trivs jättebra med att leva ensam, att vara singel, men just vid sådana här tillfällen kan jag längta efter att ha någon att få krypa ihop hos, och få lite tröst. I och för sig är jag inte speciellt ensam ändå, jag har hela min familj i närheten, och dessutom ett oerhört stöd och en underbar kontakt med mina barns pappa. Han finns alltid där för mig, en riktig klippa

Kramisar från en liten deppig Kajsa [H][R][H]

Ja, det har det faktiskt varit, och återigen hade vi bänkat oss framför en storbildsskärm, denna gången i forum, där vi tittade på när Holm hoppade. Och det gick ju inte så bra

Efter jobbet var det bara hem och vända, för sedan var det middag och tårta hos brorsan för att fira minstingen som fyllt två Polisbilen vi gav vart mäkta poppis, fast jag tror att hans kära föräldrar lär tröttna på sirenerna God mat och god tårta *slurp* Och en till familjemiddag blir det i slutet av veckan då vi ska till syrran, tackar man ju inte nej till

Men strax innan vi åkte hem så började jag känna av min mage igen, och sitter nu och har tokont och är skruttig i magen. I kostväg idag kan jag bara konstatera att det vart mycket gluten, en kyckling-curry baugette till lunch, paj till middag och sedan tårta. Man börjar ju som sagt var undra om det finns ett samband.

Sedan tror jag att min mage spökar lite extra just nu i och med oron på jobbet, lite nervöst är det inför imorgon då vi ev får veta lite mer. Och så blir man trött, att ha det ovisst omkring sig är psykiskt påfrestande och tar på både kropp och själ. Så jag känner mig rätt matt just nu. Ska sätta mig i soffan en stund, tända lite levande ljus och lyssna på lite fin musik. Varva ner lite innan det är dags för sängen.

Ute blir det kolmörkt snabbt om kvällarna nu, det gör mig inget alls, jag har haft en bra sommar, varit ute mycket, badat mycket, så jag tycker bara det är mysigt med lite höstrusk Det trista med höst och vinter är att alla går i ide, man träffar ju inte på varann ute lika naturligt som på somrarna.

Men, håll tummarna nu allihop att det inte är ett väldigt katastrofbesked vi får imorgon, om vi nu får veta något alls

Natti, natti från lilla mig [H][R][H]